Vad är alopecia areata?
Alopecia areata är ett autoimmunt tillstånd där kroppens eget immunförsvar angriper hårsäckarna. Immuncellerna samlas runt säcken och avbryter hårets växtfas, vilket gör att strået faller av. Resultatet blir runda, skarpt avgränsade kala fläckar som ofta uppstår på några få veckor.
Tillståndet är vanligare än många tror — omkring två procent av befolkningen drabbas någon gång under livet. Det förekommer i alla åldrar och lika ofta hos män som hos kvinnor, men debuterar oftast före 30 års ålder.
En avgörande skillnad mot ärftligt håravfall är att hårsäcken inte förstörs. Den slås ut, men strukturen finns kvar. Det är därför hår kan växa tillbaka spontant, ibland efter månader och ibland efter år, och det är också skälet till att behandlingen ser helt annorlunda ut än vid androgenetiskt håravfall.
Symtom och förlopp
Det typiska första tecknet är en eller flera runda kala fläckar i hårbotten, ofta upptäckta av en frisör eller en anhörig innan personen själv märker dem. Huden i fläcken ser normal ut — inte röd, fjällande eller ärrad. Vid kanten kan man ibland se korta, avsmalnande strån som kallas utropsteckenhår och som tyder på att sjukdomen är aktiv.
Alopecia areata kan också drabba skägg, ögonbryn och ögonfransar. Många får nagelförändringar, oftast små gropar i nagelplattan, vilket kan vara en ledtråd vid diagnos.
Förloppet är svårt att förutsäga. Hos en stor del av patienterna växer håret tillbaka av sig självt inom ett år, ofta först som tunt och opigmenterat hår som senare normaliseras. Hos andra kommer nya skov, och hos en mindre grupp sprider sig håravfallet till hela hårbotten eller hela kroppen. Ju tidigare debut och ju större utbredning, desto större är risken för ett långdraget förlopp.
Varianter av sjukdomen
Alopecia areata i sin vanliga form ger enstaka eller flera avgränsade fläckar. Ophiasis är en variant där håravfallet följer ett band längs nedre hårfästet i nacken och vid öronen, och som ofta är mer behandlingsresistent.
När hela hårbotten förlorar sitt hår kallas tillståndet alopecia totalis. Om håravfallet omfattar hela kroppen — inklusive ögonbryn, ögonfransar och kroppsbehåring — används begreppet alopecia universalis. Det rör sig om samma grundsjukdom i olika utbredning, inte om separata diagnoser.
Varför uppstår det?
Bakgrunden är en kombination av ärftlig känslighet och faktorer som utlöser immunreaktionen. Alopecia areata är vanligare hos personer som har eller har haft andra autoimmuna tillstånd, exempelvis sköldkörtelsjukdom, vitiligo eller celiaki, och det är inte ovanligt att det finns liknande diagnoser i släkten.
Stress beskrivs ofta som utlösande faktor, men sambandet är omdiskuterat och långt ifrån hela förklaringen. Det är viktigt att veta att tillståndet inte beror på något du gjort eller på bristande hårvård, och att det varken smittar eller skadar hälsan i övrigt.
Behandling
Behandlingen riktas mot immunreaktionen och sköts av hudläkare. Vid begränsad utbredning används oftast kortison, antingen som injektioner direkt i de kala fläckarna eller som stark lokalbehandling. Vid mer omfattande sjukdom kan lokal immunterapi bli aktuell, och de senaste åren har JAK-hämmare tillkommit som behandling vid svår alopecia areata.
Ingen av behandlingarna botar sjukdomen — de dämpar den pågående reaktionen. Håret kan falla av igen när behandlingen avslutas, och effekten varierar kraftigt mellan patienter. För många är stödsamtal och en bra peruk eller hårersättning en lika viktig del av omhändertagandet som läkemedlen.
Går det att transplantera hår vid alopecia areata?
Nej — inte vid aktiv sjukdom, och det är ett viktigt besked att få tidigt. Vid en hårtransplantation flyttas hårsäckar från nacken till det tunna området. Vid androgenetiskt håravfall fungerar det eftersom nackhåret är genetiskt okänsligt för DHT. Vid alopecia areata angriper immunförsvaret hårsäckar oavsett var de kommer ifrån, vilket innebär att transplanterat hår kan falla av på samma sätt som det egna.
Det gör att en transplantation vid aktiv alopecia areata riskerar att kosta pengar och operationstid utan varaktigt resultat, samtidigt som givarområdet förbrukas i onödan. Vi utför därför inte transplantation vid pågående sjukdom.
I enskilda fall kan kirurgi diskuteras om sjukdomen varit helt inaktiv under lång tid och håravfallet är stabilt och begränsat — men det är ett beslut som fattas tillsammans med behandlande hudläkare, inte som ett förstahandsalternativ.
Vad vi kan hjälpa dig med
Vi gör en kostnadsfri bedömning av hårbotten där vi undersöker fläckarnas utbredning, letar efter tecken på aktivitet och bedömer om mönstret talar för alopecia areata eller för en annan orsak — fläckvis håravfall kan också bero på svampinfektion, trikotillomani eller ärrbildande alopeci, som alla behandlas annorlunda.
Talar bilden för alopecia areata är rätt väg vidare hudläkare, och vi säger det rakt ut även när det innebär att vi inte har någon behandling att erbjuda. Är håravfallet däremot av en annan typ går vi igenom vilka alternativ som är realistiska.
